Av KAJSA OLSSON
10 Juni 2005 Expressen

Lust och räkning
I dag går Rinkebys scienceklass ut nian, fulla av motivation och kunskap.
Kajsa Olsson träffar en lärare vars elever kan räkna med en ljusnande framtid.

Sex MVG i matematik hade läraren Stavros Louca tänkt dela ut i sin niondeklass. Det blev 14 stycken – halva klassen fick högsta betyg.
– De skrev ju MVG på sina nationella prov.
Klassen är så avancerad att eleverna har läst gymnasiekurser i matematik, det var den nivån som Stavros Louca först utgick ifrån när betygen skulle sättas.
Nu står scienceklassen på Rinkebyskolans skolgård, finklädda för avslutningsbalen i kritstreck, slips, paljetter och bar rygg. Till hösten har alla sökt det naturvetenskapliga programmet.
En trappa upp, i ett halvt urstädat klassrum, syns spår av projekt under året. Små modeller av broar, tillverkade med tre förutsättningar – de skulle vara billiga, vackra och hålla för 20 kilo. Här ligger oerhört ambitiösa arbeten i genetik, skrivna med prydlig handstil, inlämnade när terminen nästan var slut och betygen redan satta.
– Där kan man tala om motiverade elever, säger Stavros Louca med stolthet i rösten.
För att söka till scienceklassen räcker det att vara intresserad av NO och matematik. Skolan får inte ha antagningsprov – sådana tillåter Skolverket bara i klasser profilerade på idrott eller musik.
– Det är både för- och nackdelar med inträdesprov, säger Stavros Louca. En fördel att få duktiga elever, givetvis, men det är mer mänskligt att inte ha inträdesprov. I en grupp på 40 elever där 25 är mycket bra och 15 är normalpresterande, så höjer sig den sistnämnda gruppen ordentligt, de blir mycket bättre. Klasskamrater – inte bara föräldrar och lärare – har betydelse för hur eleverna presterar.
Thomas Holmqvist, med rötterna i Mora, är ledare för arbetslaget i scienceklasserna och har varit med sedan starten för sex år sedan. Stavros Louca, född och uppvuxen på Cypern, har arbetat här i fem år. De är överens om att satsningen på profilklasser har varit till glädje för alla elever i skolan. Profilklasserna är större, de andra klasserna kan alltså göras mer lärartäta, och det behövs. I NO-ämnen har det sammantagna resultaten för Rinkebyskolans elever förbättrats sedan scienceklasserna infördes.
Med hjälp science-profileringen, som börjar redan på lågstadiet, har Rinkebyskolan lyckats vända trenden att studiemotiverade elever söker till innerstadsskolor på högstadiet. Faktum är att den som vill se exempel på pedagogisk förnyelse i den svenska skolan bör vända blickarna mot förorterna. Här ges lärarna ordentligt med svängrum och det finns en öppenhet för nya idéer.
– Det är inte så traditionellt här. Vi planerar tillsammans, tätt ihop i arbetslag och formar undervisningen själva.
En av Stavros Loucas före detta elever kommer för att berätta att han tar studenten på natur den här veckan.
– Jag har aldrig tackat dig ordentligt för att du var en så bra lärare. Du vet, vi snackar mycket om dig. Fortfarande.
Det är kramar, blanka ögon och handslag.

Bra lärare har något gemensamt. De behärskar sitt ämne, har målet klart för sig men kan också improvisera i ögonblicket, anpassa undervisningen till gruppen eller individen som de har framför sig.
Stavros Louca berättar om en elev från Pakistan som går i sjuan och är ganska ny i Sverige. Eleven räknade bråk och kom fram till rätt svar.
– Men jag förstod inte hur han hade tänkt. Han bad att få räkna på sitt eget sätt, och det visade sig att han hittade gemensam nämnare på ett sätt jag aldrig har sett förut. Inte det enklaste sättet, men för honom funkade det.
Profilklasserna arbetar med material från olika böcker, valda delar sammanställda av läraren. Tillämpad matematik, framför allt i NO-ämnen, är en viktig del av undervisningen. Det är prov minst en gång i månaden, för att kolla att eleverna hänger med. En lektion kan börja med ett matematiskt problem formulerat i en berättelse, som Stavros Louca introducerar inför klassen. De får sitta i smågrupper i 10–15 minuter och resonera sig fram till lösningar, ”tänka annorlunda”.
– Det är som en förrätt kan man säga. Huvudrätten kan vara något helt annat.
Det som Stavros Louca och andra lärare för scienceklasserna gör, kan man också hitta i betänkandet från matematikdelegationen om hur matematikundervisningen i svenska skolor ska förbättras. Nej, Stavros Louca har inte läst det, han kör sitt eget race.
Matematikdelegationens förslag uttrycks i termer av ”lyfta”, ”stödja”, det är ”särskilda satsningar” och ”räta upp snedrekryteringen”. Som att prova ut en stödkorsett. Det stämmer säkert som delegationen hävdar, att ”situationen för svensk matematikutbildning är allvarlig”.
Fast på sina håll verkar den vara så fantastiskt rolig.

Av KAJSA OLSSON