Niklas Arevik 
Publicerad i Lärarnas tidning
nr 6/2008

Han bjuder in korantolkare för att få elever till slöjden. Han tar föräldrar till hjälp för att renovera skolan. Börje Ehrstrand ser bara lösningar. 

"Det är viktigt att ha kvar de bästa eleverna eftersom de kostar minst"
 

Det är inte många stadsdelar som kan skryta med att ha fått en dialekt uppkallad efter sig. Även om Rinkebysvenskan snarare bör betraktas som en sociolekt, är det ändå ett begrepp som gjort Stockolmsförorten berömd. Runt 90 procent av invånarna har utländsk härkomst, på Rinkebyskolan går elever från 62 olika länder, och det talas över 30 språk.  
  Rinkebyskolans rektor Börje Ehrstrand tar emot på sitt arbetsrum. Han är mångfaldigt prisbelönt för sitt arbete med skolan, såväl socialt som kunskapsmässigt, och har uppmärksammats som ett föredöme långt utanför Sveriges gränser. I skoldebatten lyckas han ständigt hålla sig aktuell. 

»Aktuellt«, »Rapport« och »Lilla Löpsedeln« bara den senaste veckan. Är det ett medvetet val att figurera så mycket i medierna som du gör?  

- Jag tackar aldrig nej till en intervju. Skolan är en offentlig inrättning som ska granskas och kritiseras. Sen behöver ju inte allt vara negativt, positiva nyheter är minst lika viktiga. Om vi har en bra idé vill vi ju sprida den, det är till och med vårt ansvar. Skolan får inte isolera sig från samhället, utan måste vara en aktiv del av det. Det är också därför vi har ett så nära samarbete med företag och högskolor. 

Historien börjar redan på 60-talet. Börje Ehrstrand bodde inackorderad hos sin syster när han fick se en annons i tidningen. Lärare, poliser och socialarbetare som tog jobb i det då nybyggda området Rinkeby fick förtur till bostad. Så i sitt första trapphus lade Börje Ehrstrand grunden till Rinkebyskolans nära samarbete med socialtjänst och polis.  
  I nästan 40 år har han varit stadsdelen trogen. Han kan se skolan från sitt hus och när eleverna ser honom promenera till jobbet på morgonen undrar de om han har dålig lön eftersom han inte har råd att åka bil.  
  Nästa år firar Börje Ehrstrand 20-årsjubileum som rektor för Rinkebyskolan.

»Från kaos till mönsterskola«, »From worst to first«, »Från nedläggning till framgång« är ett urval av tidningsrubriker om Rinkebyskolan. Vad säger du om alla lovord?  

- Det är bra att barnen har fått en skola som de kan vara stolta över. Den avgörande faktorn är att vi har så duktig personal, lärare som kan stärka elevernas självkänsla. Det är inget vilohem att jobba på Rinkebyskolan, det är vi tydliga med när vi rekryterar nya medarbetare. Men vi har ständigt ungefär 100 lärarstudenter utspridda över fem skolor i området, vilket utgör en bred rekryteringsbas.  
  - Vi har lyckats mycket bra, med några av Sveriges bästa lärare i matematik och språk, fina lokaler och ett prisbelönt skolbibliotek. Det är vi väldigt stolta över. 

Det måste väl också krävas en hel del ekonomiska resurser?  

- Ett mycket viktigt jobb för en rektor är att få resurser till att bygga upp en bra skola. Men det handlar också om att prioritera och allt behöver inte kosta så mycket som man tror.  
  - När jag blev rektor samlade jag föräldrarna och frågade vad de ville med skolan. Alla var överens om att vi behövde rusta upp och få fina lokaler. Jag kontaktade kommunen för att genomföra detta men de sa nej, och menade att det skulle kosta tre miljoner att restaurera skolan. 

Hur gjorde ni då?  

- När jag meddelade kommunens beslut till föräldrarna ställde sig en pappa upp och sa att jag blivit lurad. Han hade varit hantverkare i sitt gamla hemland och enligt hans beräkningar skulle det inte behöva kosta mer än 30 000 i materialkostnader. Och jobbet kunde vi göra själva. Vi fick den summan och resultatet ser du, vi har inga problem alls med klotter sedan dess.  
  - En elev som själv har varit med om att renovera sin skola klottrar inte. Belöningen för dem som deltagit var en bulle, saft och social gemenskap. 

Ni har fått beröm för den goda dialogen med föräldrarna, hur har ni gått till väga?  

- Man behöver inte göra en konfrontation av allt bara för att man har olika uppfattningar, det leder mycket längre med samarbete. När läroplanen krockar med föräldrarnas religiösa övertygelse får man hitta alternativa vägar. Om en elev hemifrån förbjuds att delta i slöjdundervisningen bjuder vi in en korantolkare som förklarar att Koranen inte förbjuder flickor att knyta upp slöjan eller bära blåställ. 

Så alla elever kan delta i samtliga ämnen nu?  

- Ja, även idrott. När några flickor inte kunde delta i simundervisningen för att de inte får visa sig för pojkar, tog vi reda på att Tenstabadet har öppet vissa dagar enbart för kvinnor. Så blev det problemet löst.  
  - Jag avskyr ordet problematisera, jag vill inte skapa problem utan hitta lösningar på dem. 

Ni har fått kritik för att ni satsar för mycket på de duktiga eleverna. Vad säger du om det?  

- Det är inte frågan om någon extra satsning på dem. Scienceprogrammet har störst klasser och minst lärartäthet. Man måste också komma ihåg att det är viktigt att ha kvar de bästa eleverna eftersom de kostar minst. Det gör att vi får mer resurser till dem som behöver det mest. 

Hur många av era elever klarar ett nationellt program på gymnasiet?  

- Det finns ingen statistik på det, men vi vet att mellan 70 och 80 procent kommer in på ett nationellt program, vilket är mer än förut. Det går heller inte att jämföra oss med en genomsnittsskola eftersom vi har en så pass stor andel nyanlända som inte kan språket. 

Hur gör ni för att årligen få ta emot Nobelpristagaren i litteratur på skolan?  

- Vi kontaktade Nobelkommittén och berättade om våra planer. Vi fick nej först men jag har alltid sett ett negativt svar som en förhandlingsmöjlighet. Efter lite bearbetning gick det vägen. Den första författaren som kom var Dario Fo 1997, och inför det resonerade vi kring vad vi skulle göra. Vad är en Nobelpristagare i litteratur intresserad av? 

Böcker?  

- Ja! Vi bestämde oss för att skriva en bok till honom, och översätta den till hans språk, italienska. Det blev väldigt uppskattat så det har vi fortsatt med, samtliga författare som närvarat vid ceremonin i Stockholm har kommit hit efteråt.  
  - De är inte alltid så villiga till en början men när de ser hur mycket arbete barnen lagt ned så smälter de.